Kulturhistoriska byggnader - vad får man göra?
I landskap och miljöer runt oss finns spåren av människor som har levt och verkat före oss.
Kulturmiljöer omfattar samtliga miljöer som är skapade och formade av oss människor genom tider och generationer. Det kan vara alltifrån äldre byggnader, äldre vägar, kulturlämningar, fornlämningar, slåtterängar, hagar, kulturväxter till hela kulturlandskap.
Med ”kultur” avses här människans påverkan på naturmiljöerna. Kulturmiljöerna präglas och påverkas lokalt och regionalt efter olika faktorer som geografi, historia, traditioner och hävd.
Kulturmiljövård innebär bevarande, skötsel och andra åtgärder för att skydda kulturmiljöer. Ett kulturlandskap kan till exempel innehålla allt från gravar från bronsåldern, medeltida vägsträckningar eller 1700-talets oskiftade äldre ägandestrukturer till 1950-talets byggnader i funkisstil. Men sammantaget utgör kulturmiljöerna en enhet som på olika sätt speglar landskapets och dess människors historia.
Enligt kapitel 8 i Plan- och bygglagen (PBL) är det förbjudet att förvanska särskilt kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.
För all bebyggelse gäller även varsamhetskravet som innebär att bebyggelsens ”särart” och ”karaktärsdrag” ska tillvaratas vid ändring eller underhåll.
Plan- och bygglagen gäller alltid, både exteriört och interiört, även om åtgärderna inte kräver bygglov.
Fastighetsägaren eller byggherren är ansvarig för att lagen följs.
Mer information finns på Boverkets hemsida:
För att en byggnad ska betraktas som särskilt värdefull krävs det att byggnadens värde är så stort att dess bevarande kan sägas utgöra ett verkligt allmänt intresse. Detta gäller inte bara enskilda byggnader av monumental karaktär eller stort historiskt värde, utan också byggnader och bebyggelsemiljöer som representerar olika tidsepoker eller något karaktäristiskt från sociala miljöer. Bestämmelsen gäller också enskilda byggnader som i sig kanske inte är så värdefulla men som blir det genom samhörigheten i en grupp, ett kvarter eller liknande. Lokala exempel är Åsgatans 50-talets flerbostadshus, de äldre kringbyggda handelsgårdarna vid Stora torget, 50-tals husen vid på Stigen och Jägargatan samt Gråbergsgården vid Gussarvet från slutet av 1700–1800-talet.
K-märkt är ett allmänt använt samlingsbegrepp för många olika typer av lagskydd avsedda att skydda bebyggelse och miljöer med kulturhistoriskt värde. Begreppet K-märkt har dock ingen juridisk innebörd i sig självt. Den juridiska benämningen är q-märkt och det är den som syns på plankartor när något är av kulturhistoriskt intresse.
En vanlig fråga är vilka hus och miljöer som anses vara kulturhistoriskt värdefulla.
Kulturvärde är en benämning som sammanfattar vad som bedöms vara värdefullt ur ett kulturhistoriskt, estetiskt och socialt perspektiv och kan avse både enskilda byggnader och helhetsmiljöer.
Det finns flera olika klasser för byggnader eller platser med kulturhistoriskt värde eller intresse. Byggnadsminne är det högst klassade och innebär att byggnaden har ett högt kulturhistoriskt värde eller ingår i ett bebyggelseområde med högt värde. För att ändra något på en byggnad som förklarats som byggnadsminne krävs tillstånd från Länsstyrelsen.
Övriga klassningar är kulturhistoriskt värdefull byggnad, byggnaden ska vara någorlunda välbevarad och ska kunna berätta om sin och samhällets historia, antingen genom fakta om dess historia, eller genom att utseendet och arkitekturen i sig kan berätta om detta.
Det är alltid du som fastighetsägare som har ansvar för din fastighet samt att ta reda på om den är klassad som värdefull enligt ovanstående kategorier. Du har det yttersta ansvaret för att undersöka om din fastighet har något typ av skydd eller omfattas av någon bestämmelse enligt detaljplan eller områdesbestämmelse.