Kontakt E-tjänster och blanketter Language

Besöksmål runt Husbyringen

Under färden runt Husbyringen blir själva resan ett mål i sig. Du rör dig genom tid och rum i ett omväxlande kulturlandskap, som formats under många generationers hårda arbete. Hela Husbyringen är en lagom utflykt på motorcykel, cykel och moped eller med bil.

Tyst och stilla vid sjön Gryckens strand utanför Hedemora kommun ligger ”det vita bruket” Stjärnsund, ett av Dalarnas bäst bevarade 1700-talsbruk.

Stjärnsund grundades av ”den svenske mekanikens fader” Christopher Polhem och hans kompanjon Gabriel Stierncrona. De hade år 1700 erhållit privilegier för att uppföra ett manufakturverk, en av Sveriges första fabriker för ”allmännyttiga ting”, byggd på löpandebandprincipen.

Här tillverkades också Polhemsknuten och Polhemslåset. Låset blev en föregångare till våra dagars patentlås. De berömda Stiernsundsuren, konstruerade efter Polhems 300 år gamla mekaniska princip och tillverkas fortfarande i Stjärnsund.

”Jag Stierncrona med capital och jag Polhammar med wett och förstånd hafwa beslutat anläggia manufacturwärk.”  Så  börjar enligt traditionen den överenskommelse som lade grunden till Stjärnsunds bruk.

Polhemssällskapet ger visningar i Stora herrgården. Boka på telefon: 0225- 803 05.

Parken började anläggas år 1799 i Stjärnsund. Den engelska pittoreska landsbygden stod som förebild, där gränsen mellan park och landskap var flytande.

Sörboån dämdes upp, kanaler och dammar grävdes. Öar bands samman med bågformade vita broar och helt nytt park- och vattenlandskap konstruerades.

I parken fanns hemliga trädgårdsgångar, friluftsaltare, trefaldighetskälla, lusthus, skulpturer och en kägelbana. Naturromantiken var på modet.

Idag är parkens kanaler delvis igenväxta. Det går fortfarande att uppleva området som en engelsk park ackompanjerad av många fåglar. Parken är öppen sommartid för besök.

I den gamla prästgården nere vid ån, ligger Polhemsmuseet. Bara ett stenkast härifrån låg en gång Polhems smedja och verkstäder. Här får urtillverkningen sin historia berättad och det finns modeller från hans mekaniska alfabet, Polhemslås och allehanda bruksföremål som tillverkades vid manufakturverket.

Museet drivs av Stiftelsen Husbyringen och är öppet dagligen under sommaren. Strax intill museet ligger urverkstaden, där Stiernsundsur fortfarande tillverkas.

Historien om Polhem

Christopher Polhammar föddes på Gotland 1661 och lämnade ön i unga år. Tidigt upptäcktes hans begåvning och han kallades något av en trollkarl. I Uppsala lyckades han som student på två år laga det medeltida konsturet i domkyrkan.

Efter denna bedrift kallades han till kung Karl XI och visade sina konstruktioner vilket imponerade på kungen som gav honom en belöning och en årlig pension på 500 daler silvermynt. Han blev Directeur över Bergsmechaniken år 1698 och år 1700 konstmästare vid StoraKopparberget i Falun. Han adlades 1716 och fick namnet Polhem.Idén till manufakturverket i Stjärnsund föddes på en studieresa i Europa.

Tillsammans med Gabriel Stiernkrona fann han 1699 platsen för ett manufakturverk vid Sund i Husby socken. Här byggdes upp en stor anläggning som 1734 hade 200 anställda. Man tillverkade en mångfald av varor som köksredskap, manglar, sågar, domkrafter, hjälpmaskiner för olika hantverk. Även urtillverkning kom tidigt igång.

År 1735 flyttade Polhem från Stjärnsund. Polhem engagerade sig i verksamheter över hela landet, slussar vid Trollhättan, torrdocka, kanaler, dammar, gruvspel och stånggångar av olika slag runt över Bergslagen. Christopher Polhem dog år 1751 nära 90 år gammal.

Visningar kan bokas till och med 31 oktober 2022 via mejl: info@husbyringen.se
Museet öppnar igen sommaren 2023.

Husby socken är en av Dalarnas äldsta bondebygder. Den blev under tidig medeltid ett administrativt centrum för södra Dalarna. Husbyborna kände tidigt till hur järn framställdes och här ligger enligt traditionen, Sveriges äldsta bergslag – äldre än Hedenhös.

Namnet Husby kommer från så kallade Husabyar. Det var kungsgårdar som tillhörde det kungliga godset, Uppsala Öd. Husby kungsgård var den nordligaste av Uppsalakungens alla ”Husabyar”.

På Husby kungsgård skrevs Dalalagen på 1200-talet och här utfärdades också privilegiebrevet för Falu gruva år 1347. Smedby, en av Dalarnas äldsta orter, var länge Husby sockens centralort med kyrka, tingshus, gästgiveri, hembygdsgård och bank.

Ståltillverkningen i Långshyttan spänner över 600 år och produktionen består i dag av rostfritt stål och snabbstål.

Långshytteströmmens naturliga fall och rikliga vattenflöde gav goda möjligheter för järnframställning redan på 1400-talet. Malmen hämtades från gruvor i Bispberg och Garpenberg. På 1500-talet anlades hammarsmedjor, där skickliga smeder smidde tackjärnet från hyttorna till stångjärn.

I mitten på 1700-talet byggde bergsmännen en så kallade mulltimmerhytta. Den ersattes år 1861 av en ståtlig hyttbyggnad, störst i Sverige, både när det gällde storlek och kapacitet. Båda hyttorna står kvar än idag. De visar, tillsammans med dagens moderna industribyggnader, en obruten tradition av järn- och ståltillverkning.

Långshyttans Brukshistoriska förening äger och driver Bengtsgården, en gammal bergmansgård med anor från 1700-talet. Det var Göran Göransson f 1726 som lät uppföra gården. Hans sonson Bengts Gustaf Jansson  var den siste brukande bergsmannen i Husby socken då han 1859 sålde sina hytt- och smedjeandelar till Klosters bruksägare.

Fagersta AB köpte gården 1976 och använde byggnaden som personalkontor.  ligger alldeles intill hyttorna och sommartid finns information och försäljning i gården.

Sjöarna Fullen och Grycken, för evigt förenade med ett strömmande vattenfall, intar en central plats i Silvhytteå. I vattenbrynet speglar sig ruinen efter mulltimmerhyttan, som byggdes av Stjärnsunds bruk år 1787.

Här och var syns stabila pelare av slaggsten, vilka en gång bar upp ett stort kolhus. I fonden står en rostugn, byggd av lysande grönskimrande slaggtegel. Hela miljön andas stillhet och ro och är i dag ett omtyckt utflyktsmål.

Under slutet av 1600-talet anlades en silverhytta vid vattenfallet, vilken gav platsen dess namn. På 1700-talet var Silvhytteå ett komplett järnbruk med hytta, rostugn, malmgård, kontor, klensmedja och stall. År 1872 byggdes en sluss som tyvärr inte längre är i bruk.

Vid Klosteråns strida ström anlades hyttor för järn och kopparframställning redan under 1400-talet. Platsen fick namnet Kloster efter ett cistercienserkloster.

Grunden efter klosterkyrkan finns kvar än idag. I mitten på 1500-talet stängdes klostret och hyttor och hamrar övertogs av bergsmän. Vid sidan om järnhanteringen tillverkades också krut och från mitten av 1700-talet låg här Sveriges största krutbruk.

I början av 1800-talet utökades verksamheten med ett plåtvalsverk. Det var Sveriges mest moderna valsverk och Kloster övergick långsamt till att bli ett framgångsrikt järnbruk fram till år 1888. På Klosters bruksmuseum berättas mer om brukets historia.

Nära Gudsberga klosterruin och på Klosters herrgårds marker ligger en ladugård eller ett stall som till sitt utseende starkt påminner om en kyrka. Byggnaden restaurerades på 1980-talet och inreddes till bruksmuseum. För att inte störa arkitekturen ritade formgivaren Sven-Olof Gudmunds utställningarna på glasskärmar efter väggarna. Här berättas om klostret, krutbruket, järnbruket och Gustaf de Laval liksom om handelsföreningen.

Se gärna utställningen om Klosters herrgårdsparks utveckling genom århundradena. I utställningen finns även information om naturreservatet, Klosteråns dalgång.

Gudsberga kloster

Klostret byggdes av cisterciensmunkar 1486 ,vilka fått marken till skänks av riddaren Ingel Jönsson och hans fru Birgitta Sonesdotter på Näs herrgård.  Platsen hette först Riddarhyttan men det ändrades sedan till Gudsberga kloster. Klostret stängdes i mitten av 1500-talet. Grunden efter klosterkyrkan ligger kvar än i dag. En renovering av delar av klostermuren har nyligen genomförts av länsstyrlesen Dalarna och Husbyringen.

Efter många år av Törnrosasömn har delar av Klosters herrgårdpark nu restaurerats och öppnats för besökare. Parken anlades redan under 1700-talet – då som en strikt barockanläggning. I början av 1800-talet utvidgades den med en engelsk park. Genom hela bruks- och parkmiljön rinner Klosterån vars strida ström en gång var anledningen till att bruket uppfördes här.

Redan vid infarten till herrgården öppnade sig landskapet till en ståtlig parkanläggning som sedan övergick i en engelsk park. I sluttningen mot norr låg fruktträdgården, orangeriet och dammen med brygga och badhus.

Parken har restaurerats så som den såg ut efter kartor från 1817. Gå gärna i stund i parken. Njut av det porlande vattnet i kring de små öarna i den så kallade Strömparterren, sitt ner på någon av de vita bänkarna och betrakta den lummiga parken och de öppna siktlinjerna ut i landskapet.

En kylig vinterdag år 1841 gick Carl Westerholm, en pigg och alert bonddräng och sökte efter malm på en gammal ”grufvret” som tillhörde byn Hienshyttan.

Med hjälp av en lånad gruvkompass inringades ett 700 meter långt malmstreck. Upptäckten blev avgörande för Långshyttans fortsatta utveckling som järnbruk, när försörjningen av järnmalm nu var tryggad.

Rällingsbergs gruva består av fyra gruvor, som ligger vackert och överraskande öppet, mitt i ett sluttande odlingslandskap. När gruvan var som störst, arbetade här ungefär 100 män och kvinnor. Dynamitförråd, gruvstuga, maskinhus, skrädhus och en transformatorstation är allt som i dag återstår.

Inom området ligger också ruiner och lämningar efter bl.a. anrikningsverket och ett omfattande transportsystem med kanaler, järnväg och linbana. Gruvan lades ned år 1932.

Blev du hjälpt av informationen på sidan?
Dela denna sidan
Senast uppdaterad: 2022-11-10