Ökad kunskap och bättre samverkan kring samsjuklighet

Elin Gröndahl och Hanna Holmström har utbildat sig inom samsjuklighet på Högskolan Dalarna genom uppdragsutbildningen Samsjuklighet – skadligt bruk eller beroende och samtidig psykisk ohälsa 7,5 hp. Det ska förbättra samverkan och ge bättre förutsättningar för att hjälpa personer med samsjuklighet.

Elin är förste socialsekreterare vid socialtjänstens vuxenenhet och Hanna Holmström är sjuksköterska inom hemsjukvården vid omsorgsförvaltningen i Hedemora. De har gått utbildningen för att få en ökad kunskap i målgruppen som är samsjukliga, vilket är en stor del av de personer med skadligt bruk, beroende och psykisk ohälsa de träffar i arbetet. Det är en målgrupp som ibland hamnar mellan stolarna för att det kan vara oklart vem som ska hjälpa dem. Är det regionen eller kommunen, det kan också vara oklart var inom kommunen som personerna får bäst hjälp.

Utbildningen

Utbildningen i samsjuklighet ger kommunen en bättre grund för att samverka. Dels inom kommunens verksamheter men också tillsammans med andra aktörer. På utbildningen fanns representanter från regionen och andra kommuner så det ger en gemensam plattform att utgå ifrån. Det här är ett första steg och om kommunerna och regionen utbildar fler medarbetare så byggs det vidare på den gemensam grunden för samverkan. 

Utbildningen i samsjuklighet är via Högskolan Dalarna. Det är en uppdragsutbildning som kommunen har köpt in och den är på 7,5 högskolepoäng. Kursen finns också valbar för de som läser på socionomprogrammet.

Elin och Hanna representerar olika delar av omsorgsförvaltningen. Elin jobbar inom myndighetsutövning och Hanna inom hälso- och sjukvård. Det har varit positivt att de kommer från olika yrkesområden. Det har gjort att de under utbildningen har kunnat identifiera fall där de kan jobba gemensamt.

Jag har personligen under utbildningen hela tiden känt igen många patientfall där jag har tänkt att så här borde vi jobba kring den personen. Det har gett många nya infallsvinklar och hur vi kan väva ihop det i vår egen organisation, säger Hanna Holmström.  

Utbildningen har gett mer kunskaper om målgrupperna. Hur insatser kan samordnas och hur behandling kan göras parallellt för att den ska få bäst effekt.

Det har varit mycket frustration för mig, där jag känt att det föreläsaren säger är självklart, säger Elin.

En föreläsning (med Sven-Eric Alborn, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, barn- och ungdomspsykolog), belyste bland annat målgruppen med LSS tillhörighet och samtidigt beroendeproblematik. Där menade han att man inte behöver fundera och fokusera på att behandla beroendet först, då det inte är det primära. I stället menade han att personer med den samsjukligheten behöver vara i ett sammanhang med tydliga ramar och rutiner, det kan handla om ett boende med personal och tillsyn. De behöver en grundtrygghet och vardagligt stöd och då kommer missbruket eller beroendet att minska eller kanske avta helt. Så länge förutsättningarna ovan inte finns är personen i princip inte behandlingsbar, dessutom är behandlingsinsatserna inte anpassade för målgruppen. Mycket sådana insikter och diskussioner har varit väldigt nyttiga, säger Elin.

På varje seminarium har de pratat om fall och kontexten runt fallen och vad respektive verksamhet kan göra för den personen. Även hur anhöriga kan bli hjälpta eller vilken hjälp de bör få.

Det har varit väldigt intressant att träffa och prata med andra som går utbildningen. Få höra hur de jobbar i sina kommuner eller regioner, man vet ju bara om hur det är i sin egen kommun, säger Hanna.

Vad händer framåt?

Nu ska Elin och Hanna börja jobba med att föra in sina nya kunskaper om samsjuklighet i det dagliga arbetet. De ska omsätta utbildningens diskussioner till att öka kommunens möjligheter att stödja klienterna.

Det innebär bland annat att de kommer jobba parallellt med både beroendet och det psykiska måendet.  Det görs inte alltid idag. Det är viktigt steg för det är en klient- och patientgrupp som ökat i antal.

För att öka möjligheterna till samverkan så har det gjorts organisatoriska förändringar. I början av året så flyttades socialpsykiatrin från biståndsenheten till vuxen/beroende.

Socialpsykiatrin flyttades från biståndsenheten till vuxen/beroende i januari. Det gjordes för att vi skulle få till en tätare samverkan kring den klientgruppen, säger Anna Frisk, förvaltningschef omsorgsförvaltningen.

Det här är ett första steg i att förbättra samverkan kring samsjuklighet.

Nu behöver vi fundera hur bäst går vidare med det här. Och ser över vilka fler som kan vara på tur att gå en sådan här utbildning för att det ska bli så stor nytta som möjligt för klienterna och kommunen, säger Anna