Postnumret ska inte avgöra barns möjligheter

Det ska inte spela någon roll vilken förskola ett barn går på. I Hedemora kommun har rektorerna för förskolorna tagit fram ett gemensamt arbetssätt för att göra kvaliteten jämn, tydlig och genomtänkt i hela verksamheten. Hela tiden med fokus på att ge alla barn en så bra start som möjligt.

Bakom arbetet finns en ganska enkel idé, men samtidigt en som är svår att genomföra i praktiken.
Att likvärdighet inte bara ska vara ett ord i ett dokument, utan något som faktiskt märks i vardagen.

Uttrycket “Postnumret ska inte avgöra barns framtid” myntades av OECD:s utbildningschef Andreas Schleicher, 2018 Camilla Norberg, rektor, berättar att citatet har blivit en viktig inspirationskälla och en tydlig utgångspunkt i arbetet. Det är en tanke som har följt med genom hela processen och som fortsatt präglar riktningen framåt.

“Vi ville inte att det skulle vara så att en förskola upplevs som bättre än en annan. Det ska vara lika hög kvalitet överallt”, säger Pernilla Bladh, rektor.

I stället för att olika arbetssätt växer fram på olika håll har rektorerna för förskolorna i Hedemora
kommun valt att samla verksamheten i en gemensam riktning. Det har landat i ett material som alla
förskolelärare och barnskötare har tagit del av, och som fungerar som ett gemensamt stöd i det dagliga arbetet.

Petra Forsberg, rektor, beskriver det som ett sätt att “hålla ihop” verksamheten, så att kvaliteten inte
blir beroende av vilken avdelning eller förskola ett barn får plats på. Det handlar om att skapa en likvärdig start, där alla barn ges samma förutsättningar från början. Arbetet med ledning och stimulans, som de valt att kalla arbetssättet, handlar i grunden om att bygga en stark bas där alla barn får bättre förutsättningar att förstå, delta och utvecklas.

Samtidigt har arbetet fått ta tid. Underlaget har vuxit fram steg för steg och justerats längs vägen.
Alla i verksamheten har varit med och bidragit i arbetet med den folder som används i
verksamheten idag.

Förskolan har tagit in utbildning från forskaren Petri Partanen, som enligt rektorerna lyft fram deras
arbetet som något unikt. Det som utmärker sig är inte en enskild metod, utan hur arbetet faktiskt
genomsyrar vardagen. Forskning och utbildning har omsatts i konkreta arbetssätt som används av
alla, där hela organisationen rör sig i samma riktning.

Det gäller även synen på kvalitetsarbete. Från att tidigare ha varit något närmast rutinmässigt,
beskriver Petra hur fokus nu ligger på det som faktiskt händer i vardagen. I stället för att handla om
dokument och uppföljningar i efterhand handlar det idag om hur pedagogerna arbetar i stunden,
tillsammans med barnen. Hon berättar att det kan vara så enkelt som att uppmärksamma när något
fungerar bra, eller att stanna upp och justera när något inte gör det. Det kan handla om att förändra
en aktivitet, tydliggöra en instruktion eller anpassa miljön så att fler barn förstår och kan delta.

“Vi gör det här för att barnen ska bli självständiga, inte för att vi ska hantera dem.”, säger Petra

Även om arbetet är långsiktigt menar rektorerna att skolorna redan ser skillnader. Barn som lämnar förskolan upplevs ha en bättre uthållighet, förståelse för struktur och en större vana vid att fungera i större grupper. Samtidigt är de tydliga med att arbetet inte är färdigt. Det är något som fortsätter utvecklas, justeras och fördjupas. Marthina Holgersson, rektor, beskriver det som en pågående process, där man hela tiden behöver våga förändra och förbättra.

“Vi skruvar på maskinen medan vi kör.”, säger Camilla

Det är just det som gör arbetet hållbart över tid. Att inte ha hittat ett färdigt svar, utan att ha en riktning som håller över tid. För i slutändan handlar det inte om dokument eller modeller. Det handlar om något mycket viktigare. Att varje barn, oavsett var de börjar, ska få samma chans att lyckas.